Skyddsklasser och skyddsfaktorer

Olika andningsskydd är olika effektiva. Skyddsklassen beskriver hur effektivt filter avskiljer luftföroreningar. Skyddsfaktorer är ett mått på hur effektivt hela andningsskyddet (kombinationen filter och mask) skyddar.

Utformning och funktion hos andningsskydd styrs till stor del av internationella standarder. Standarderna anger vilka krav som ställs på filter i olika skyddsklasser. Standarderna anger också med vilka metoder filtren ska testas, för att jämförelser mellan olika filter och fabrikat ska bli rättvisande.

Märkningen på filtret talar om vilken klass filtret har och vilken typ av luftföroreningar det skiljer av, läs mer om det under Olika typer av filter.

Skyddsklasser för partikelfilter

Partikelfilter finns i tre klasser

Klass 1 – Låg filtereffekt. Klass 1 filter släpper igenom relativt mycket luftföroreningar, upp till 20 % av dammet.

Klass 2 – Medelhög filtereffekt. Klass 2 filter släpper igenom mindre luftföroreningar än klass 1, upp till 6 % av dammet.

Klass 3 – Hög filtereffekt, filtret avskiljer mer än 99,9 % av dammet (dvs. släpper igenom mindre än 0,1 %).

Välj om möjligt ett filter med hög skyddsklass eftersom det ger ett bättre skydd.

Skyddsklasser för gasfilter

Klass 1 – Låg kapacitet. Får ej användas vid föroreningshalter över 1000 ppm.

Klass 2 – Medelkapacitet. Får ej användas vid föroreningshalter över 5000 ppm.

Klass 3 – Hög kapacitet. Får ej användas vid föroreningshalter över 10000 ppm.

Utöver filterklass, anges också vilken typ av luftföroreningar som gasfiltret avskiljer med en bokstav. Exempelvis är gasfilter av A-typ avsedda för organiska ämnen (med kokpunkt över 65 ⁰C) i gasform.

Skyddsfaktorer

Skyddsfaktorn anger relationen mellan halten luftförorening inuti andningsskyddet och utanför. Standarderna anger vilken nominell skyddsfaktor olika typer av andningsskydd ska ha.


Ett exempel

Om halten av damm inuti andningsskyddet är 1/10-del av gränsvärdet och halten utanför är tio gånger gränsvärdet, har andningsskyddet skyddsfaktorn 100.


Skyddsfaktorer mäts upp under laboratorieförhållanden och kallas då andningsskyddets nominella skyddsfaktor. I laboratoriet är allt under kontroll. Man ser till att masken passar, att filtret är nytt och att det inte finns något läckage som släpper in orenad luft i andningsskyddet.

I verkligheten finns det mycket som kan hända som försämrar andningsskyddets effektivitet. Man använder därför även begreppet tilldelad skyddsfaktor. Det är baserat på mätningar av skyddsfaktorn när ett andningsskydd används på en arbetsplats och motsvarar den realistiska skyddsnivå man kan förväntas uppnå på en arbetsplats för användare som fått lämplig utbildning och har ett korrekt fungerande skydd som är korrekt tillpassat.

Den verkliga skyddsfaktorn kan bli lika hög som (eller till och med högre än) den nominella skyddsfaktorn, om

  • Andningsskyddet är av en modell som användaren har testat och som passar, så att det inte blir några glipor där det läcker in orenad luft.
  • Användaren inte har skägg eller skäggstubb.
  • Den som använder andningsskyddet vet hur det ska användas och använder det på rätt sätt.
  • Masken sätts på så att den sluter tätt varje gång den ska användas.
  • Andningsskyddet underhålls väl och filter byts innan de förbrukats.

Om man inte använder och sköter andningsskyddet på detta sätt, finns stor risk att den verkliga skyddsfaktorn blir lägre än både nominell och tilldelad skyddsfaktor.


Ett exempel

Ett andningsskydd sköttes inte på rätt sätt. Filtret blåstes rent med tryckluft istället för att bytas. En mätning visade att den reella skyddsfaktorn var 1, vilket innebär att det inte var någon skillnad mellan halten inuti och utanför andningsskyddet. Andningsskyddet skyddade inte alls mot luftföroreningar! När användaren lärde sig underhålla sitt andningsskydd, förbättrades den verkliga skyddsfaktorn från 1 till 4 700!